åt helvete med allt :)))

Alltså det här jävla patriarkatet. Jag orkar inte mer. Snälla, bara napalmbomba allt.

Klockan är snart nio på kvällen, jag ska ta bussen från Åkersberga hem till mina föräldrar. När jag drar kortet så är kortläsaren inte igång, men jag går ändå förbi, tänker att whatevz. Busschauffören tar tag i min arm. Jag kliver tillbaka och blippar kortet grönt i den andra läsaren, samtidigt som jag himlar med ögonen. Då reser han sig plötsligt upp och knuffar mig. Hårt. Jag måste ta emot mig för att inte tappa balansen helt. Jag reagerar instinktivt genom att spotta honom rakt i ansiktet, och ryter till: "Vad fan gör du, jävla horluder?"
Han blir helt still, säger inget. Andra går på bussen. Jag går vidare och sätter mig, tänker att vad skönt att det löste sig. Men så börjar komradion resonera i bussens framdel, och jag fattar vad som är på gång. Jag går fram till föraren igen, försöker få fram att han har anfallit mig genom att tillgripa våld. Antingen så lyssnar han inte eller så är han för dålig på svenska, säger något i stil med att jag gjort fel när jag gick på bussen och att jag borde visa respekt. Jag insisterar: Det spelar ingen roll, det du just gjorde är olagligt. De andra på bussen spänner ihop läpparna, skakar på huvudet, en kille kommer fram och vänder sig mot föraren, full med machosympati: "Polisen är väl på väg?"
Det är uppenbart att jag är skurken. Det är jag som är den sjuka jäveln på bussen. Ingen gör minsta antydan till att reagera på att den här mannen just knuffade mig. Inget att vinna här; jag går av. Ordningsvakter kommer. Jag tar mig därifrån fort så in i helvete. På avstånd inväntar jag nästa buss, som går en timme senare. Det visar sig sedan att det är samma. Jävla. Busschaufför.
"Du får inte åka."
Jag överväger att gå på ändå, hävda min rätt. Fuck it, han skulle kalla på ordningsvakter igen. Jag vänder om, går mot tågstationen fullständigt konsumerad av ilska. Vill bara slå sönder något. Någon. Väl på perrongen är jag för ett ögonblick väldigt nära på att börja gråta. Känner mig som ett rakblad hela vägen hem. Kukvärld.