quizzets "kluring" löd något i stil med: "det finns två pappor och två söner på en båt, alla får en fisk var, de får tre fiskar. vilka är på båten"
fundera lite
...
...
...
rätt svar, menade quizmaster, är: en farfar, hans son och dennas son.
men... men... problemet är givetvis att det inte stämmer. det finns två fäder: farfaren och hans son("pappan"). men det finns tre söner: farfaren, pappan och sonen. alla män är såklart söner. om nu inte farfaren är någon sjuk "primus motor", dvs. gud.
hjärndött att köra en kluring å inte tänka igenom den innan. anmälda till polisen och alla myndigheter. utredning för hatbrott mot tänkande människor.
igår köpte jag ett finfint duntäcke. lyx :D ska köpa bäckeböljapåslakan å örngott med sen är jag set for life. fick en leverans från sellpy häromdagen med å fan vad jag älskar bäckebölja. :) bästa. även pilotjacka i nappaläder. :) jet set baby.
fråga: vad ha ni för favoritstrumpor? motivera. köpte svinmånga av samma (adidas performance med cushoining) för några år sedan men märker att dom börjar bli sletna. dags å coppa nye
Såja. Det är över nu. Slappna av vännen min, jag finns här för dig. Låt mig hjälpa dig av med de blöta kläderna som hindrar och stramar åt. När jag leder dig fram märker jag hur svag du är, din ömtåliga kropp skakar, du snubblar fram. Lägg dig på sängen så ska jag stoppa om dig. Det är mjukt och varmt under nytvättade påslakan med täcken fyllda av dun. Du kan lita på mig. Släpp in mig. Du är ju helt nedkyld, det bildas frost på din hud. -Herre... utbrister jag, men lyckas dämpa min affekt innan ordet blir gudomligt. Jag vill inte att du ska bli rädd. Jag tvekar på om du kommer klara dig. Men du är inte ett slutet system, jag ska ge dig min värme. Din kropp tinar långsamt upp. Jag ställde in elementen på högsta värmen, precis som i dina ögon har det bildats en dimmig yta på de stora fönsterna ut mot världen.
Vet du var vi är? Jag ska visa dig runt när du är redo, du är hemma nu. Jag ska ta hand om dig. Ligg still, slösa inte på den lilla livskraft du har kvar. Du måste vila. Dina extremiteter är värst ute, men snart smälter blodet och blir till en svalkande lugn flod i din kropp. Jag håller din lilla hand mellan mina. Snart når jag ditt hjärta. Snart kommer du få din känsel tillbaka. Jag märker att du är sömnig. Jag ska sluta prata och låta dig vila. Du har slutat darra nu. Slappna av, min kära.
Du vaknar med huvudvärk, det tjuter i dina öron. När du försöker lyfta på huvudet från det dunfyllda havet börjar världen att gunga. När du försiktigt öppnar ögonen bländas du av ett skrikande ljus trots att det är molnigt ute. Du får inte fram några ljud heller, du måste ha tappat den röst du en gång haft. Nu är du här hos mig, jag ska ge dig en röst. Till en början får du låna min. Du förstår? Jag var uppriktigt orolig för dig. Vill du ha något att dricka? Jag visste att det fanns något fruktansvärt där ute och jag ville inget hellre än att skydda dig ifrån det. Du accepterar tyst mitt beskydd, vi har ett samförstånd. Din röst är villig och hjälpsam. Du förstår att dom vill dig illa och att jag alltid är på din sida. Vår kärlek till varandra är absolut. Du vill inget hellre än att vara här, finnas till, krypa in i min famn och omslutas av min kärlek. Jag kommer skydda dig. Allt kommer att bli bra igen. Tänk att det finns någon som är så sympatisk och klok som dig.
Tiden går?
Du tycker att det är konstigt att jag alltid vet vad du tänker. Jag tycker att det är konstigt att du läser det jag skriver. Jag är säker på att vi är helt överens på den punkten. Men hur ska det här egentligen fungera? Ett enstaka övertramp då och då, men att träffas så här. Borde vi inte bara lämna varandra i fred?
Jag sätter mig ned vid bordet inne på Espresso House. Du har väntat här en lång stund. Din kaffekopp är redan tom. Ingen av oss har sagt något än. Du möter hastigt min blick men din uppmärksamhet försvinner, är du fortfarande rädd för mig? Bredvid sitter ett gäng tonårstjejer med sydvästasiatiskt ursprung, du låter dem fånga dig. Jag försvinner en stund och kommer tillbaka med kaffe och en kanelbulle.
Jag vet att du egentligen inte vill träffa mig. Jag ångrar att jag övertalade dig. En försiktig harkling för att få din uppmärksamhet, ett par vänskaplig artighetsfraser hit och dit. Politik, valet, väder. Tillslut. Nu har dansen börjat. Ett par minuter. Från mina rödsprängda ögon bildas tårar som rinner ner. Du vill också gråta men känner dig äcklad när du ser på mig. Du ser helt opåverkad ut. Du är iskall. Jag ser hur du äcklas. En bultande huvudvärk. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Vi ljuger. Skillnaden är att jag vet vad du tänker, och att du läser vad jag skriver. På sätt och vis är vi på samma plan. Hur gjorde vi förr? När allt var bra? Var det någonsin det? Jag kommer inte ihåg hur vi gjorde då. Du är så jävla otacksam. Jag har gett dig allt jag har och allt du har, och nu vill du ha mer. Eller, du vägrar att ge något tillbaka. Jag har gett dig alla mina ord, inga fäster. Du bad om mitt stöd, du ville ingå i mitt liv, men ryckte undan ditt. Varför lämnade du mig? Hur fick du tag på snaran? Du är så illojal. Du är gjord av is. Du har gjort mig till ondska, du har gjort mig till utsida, till en hotfull annan till kyla. Det är jag inte, det har jag aldrig varit. Allt är i ditt huvud. Du kan lita på mig. Du kan lita på mig. Du kan lita på mig. Du har så mycket makt över mig. Hur kan du ha det? Du som är så svag. Du försöker gå, du kallar mig galen. Du kallar mig psykotisk. Jag håller fast dig men släpper så fort jag ser hur tjejgänget stirrar på oss. Jävla bidragsmjölkande babbar som alltid ska lägga sig i. Är inte ni vana vid mäns våld mot kvinnor? Åk hem till ert jävla pissland istället för att sitta där och stirra. Skit i dom. Du sätter dig ner igen. Du vill att jag ska skada dig så att du kan få medlidande. Att alla ska se vilket monster jag är. Så fort jag lägger en hand så skulle du vara en oskuld i alla andras ögon. Men jag vägrar. Jag vet hur du tänker. Hur du uttnytjar allt och alla. Du kommer aldrig att vinna över mig.
Du tror att du kan valsa in och ut ur mitt liv utan konsekvenser. Du tror att du bara kan göra precis vad du vill. Du gör våld med mig men ändå är det jag som får alla blickar så fort jag agerar på det enda plan där jag har det minsta lilla övertag. Det är orättvist. Jag berättar hur jag mår. Om hur jag upplever att du lurat mig, att du har lurat mig in i din värld och du helt plötsligt inte vill du inte ha mig längre. Du verkar inte lyssna. Du säger bara plattityder om att "det inte är så enkelt", men du vägrar förklara. Jag är övergiven. Du känns som att du spottar mig i ansiktet. Jag försöker smeka din hand, du drar dig undan. Inget av det du säger går att förstå. Vad menar du med kontroll? Det är du som kontrollerar mig men du vänder upp och ner på allt. Får det att låta som att det är jag som på något vis har övertaget. Jag måste få övertaget innan du förstör mig.
Du vet precis hur en slipsten ska dras. Du vet precis vad du håller på med. Du kallar mig för monster. Du kallar mig för monster i dina fantasier. Jag vet precis vad du tänker, och du läser vad jag skriver.
Du har alltid varit god. Du har lärt mig att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Du är en lögnare.
Hej. Jag är en 28-årig man med dålig ekonomi och låg social status. Söker en fertil cis-kvinna - du har gärna keltisk hudtyp 1 och rött hår, med fördel dokumenterad psykisk ohälsa - som är villig och har möjlighet att befruktas av mig, genom penetrativt eller "omslutande" sex för att sen utföra en abort. Jag säger inte att abort är mord. Men tanken är att vi tillsammans - du och jag! - ska komma barnamord så nära som möjligt. Vi väntar till graviditetsvecka 18. Då du förhoppningsvis lider av psykisk ohälsa och omfattas av så kallat "särskilda skäl" så kan vi vänta till till och med graviditetsvecka 22. Med lite tur släcker vi en själ eller utplånar en mänsklig potentialitet. Jag är villig att betala 5000 för detta men det är fördelaktigt om du också finner njutning av upplägget. Även intresserad av bilder på fötter.
Vänta lite längre eller testa att öppna ventilen lite mer. Oavsett, hur många minuter som än förflyttas till det förgångna så:
ser du fortfarande ingen ånga,
känner du fortfarande ingen värme.
Så du väntar...
Kanske? Kanske skulle en kall dusch ha varit bra för mig? Tanken slog mig men jag var redan för frusen för ens ta mig upp ur sängen. Det kändes fasansfullt. Jag vet inte ens varför jag frös. Det var ganska varmt hemma. Ännu varmare ute. Vi är ju fortfarande bara några dagar in på september. Inte ens min stora barbour-rock med fodrad innerväst hjälpte mot kylan hemma när jag gick ut för att hämta posten.
Senare samma dag såg jag några VVS-arbetare på baksidan av lägenheterna som tog sig an vår gemensamma varmvattenberedare. En av dem, han som torkade av sin panna på en svartsmutsig näsduk och var täckt i tatueringar - bland annat en drake korsfäst på ryggen och ett järnkors fäst på bröstet - han berättade för mig att varmvattnet skulle vara tillbaka ikväll. Min inneboende intygade om att hyresvärden hade lämnat samma uppgifter över telefon. Det är kväll, och varmvattnet är varken varmt eller blött.
Nu misstänker jag att du har en fråga till mig eller någon sorts fundering om vad allt det här handlar om. Du undrar om det är en slump att mitt varmvattensproblem dyker upp just nu just i det här blogginlägget, mitt första inlägg på detta ec-kontot. Jag ska berätta varför min varmvattensberedare är relevant: detta är skrivet som en reflektion i relation till det citat av Don Delilo som Nick Land frifräsigt lyfter i "Meltdown: a general theory of cybernetics in the landscape of Swedish municipals 1992-1996" (1997):
[[ ]] Heat.
Heat. This is what cities mean to me. You get off the train and walk out of the station and you are hit with the full blast. The heat of air, traffic and people. The heat of food and sex. The heat of tall buildings. The heat that flows out of the subways and tunnels. It's always fifteen degrees hotter in the cities. Heat rises from the sidewalks and falls from the poisoned sky. The buses breathe heat. Heat emanates from crowds of shoppers and office workers, the entire infrastructure is based on heat, desperately uses up heat, breeds more heat. The eventual heat death of the universe that scientists love to talk about is already well underway and you can feel it happening all around you in any large or medium-sized city. Heat and wetness. [Do1; 10].http://www.ccru.net/swarm1/1_melt.htm
Personligen vill jag flytta fokuset från "Heat and wetness" som en additativ relation till en divisionell relation, en ratio: värme/vatten. Kommunikation är - som alla vet - värmealstrande. Rörelse är information som förflyttar sig och informationstäta områden alstras alltså mer värme. Det är därför det i allmänhet är några grader varmare i storstäder än på landsbygden. Detta i motsats till Zampanòs' (1989;1999) teori om att det är relationen mellan kyla:värme som informationsalstrande. Enligt Zampano så byggs alltså städer på platser som är några grader varmare snarare än att platserna blir varmare av stadsbildningen.
Jag erkänner, jag ljuger. Men det handlar bra om grader i helvetet.
Nu fick du ett erkännande, nu är du nöjd va?
- Hallå, är du kvar? Det är inte rättvist, du börjar alltid att lipa så fort det brusar upp lite.
- Hallå? hallå? helvete.
- Fitta.
Uppenbarligen har en nerv träffats någonstans i mitt eller ditt - vem av oss vet? - bräckliga jävla skitpsyke. Jag vet inte hur, varför eller av vad.
- Varför går du mig alltid på nerverna så här? Din äckliga jävla hora.
Jag tror absolut inte att det beror på den här en usel (vatten)värmare eller på grund av att jag har plagierat större delen av den här smutsiga texten. Inte alls, inte alls. Ingenting har med något annat att göra. Allt är specifika uttryck av något osammanhängande och framslumpat. En kausalkedja är för alkemister. Eller hur? Eller hur är det så?
Försöker följa efter känslorna men misslyckas - har dom något ursprung? - spelar urprung någon roll?
Om bara något av allt vore sant. Jag menar, tänk om vi alla kunde få det vi önskade. En boxningssäck och eller den där dyra mjuka kashmirtröjan i affären. Lådor med apelsinchoklad. Tänk att få tur för en gång skull.
Låt det kalla vattnet rinna.
Det måste värmas upp, så småningom.
Så småningom måste det värmas upp?
