Han och hon

Hon stirrar genom rutan och dimman ligger tät
Hon är en fånge bland oss andra men vill springa iväg
Hon vill finna sin väg
Han kan inte släppa blicken, fångad av musiken
Vågar inte ta nåt steg, för han vill inte bli besviken
Så blickarna får tala

Det blåser hårt men vindarna kan vända snabbt
För båda två dom kliver av vid samma ändhållplats
Vägen emot ingenstans
Dom är forlorade själar men tycker det är vackert
Dom finner sinnesro ute på djupa vatten
Kanske så blir slutet vackert