Måste finna mig i att hennes blåa ögon fejdas ut

Hela vägen var igenväxt, träden dom var döda
Och minnena du gav mig fick jag bära som en börda
Det var vinter och kallt, hela himlen var svart
Du bevisade mig fel, har aldrig funnit min plats

Måste finna mig i, att hennes blåa ögon fejdas ut
Döljer allting med ett skratt säger allting blir nog bra till slut
Men jag ljuger som få, för jag minns när du sa
Den bästa du kunde få, och du viskade mitt namn