Du ropade om varg och jag trodde på dig konstant.

Jag ska finna min väg trots att dimman tätnar på,
Så jag kan släppa dem tyngderna jag tvingats bära på/
Sträva mot ett annat mål där solen lyser klart,
Och trots att jag har fallit ner så tar jag nya tag/

Du ropade om varg och jag trodde på dig konstant,
Tog svärdet till kamp men den fanns inte nåstans/
Ensam som ankungen har du bränt din sista bro,
Men jag hoppas innerligen att du finner ro/

Jag trodde nog aldrig våran vänskap kunde dö ut,
Så nu sitter jag här & önskar allting blev som förut/