fucked up

Det gör ont när man längtar efter någon så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen, men ändå känner att man bara borde ta avstånd. Känslor suger. Livet suger.

Jag ligger i sängen, och jag borde duscha och sen sova. Fick i vanlig ordning inte sova ostört hela natten, jag vaknade upp av mardrömmar... Nu är jag livrädd för kommande natt, mina ben och min rygg gör extremt ont, och jag vet att smärtan i min kropp påverkar min sömn extremt mycket. Jag får värma vetekudden och bara hoppas på det bästa, men förvänta mig det värsta. Jag vill ha insomningstabletter, eller liknande. Eller bara en mängd morfin, då blir jag både trött, avslappnad och slipper smärtan. Eller röka en fet. Men jag har inget just nu.

Ugh, jag känner mig så jävla ensam. Fyfan.