Kronisk trötthet och smärta

Jag gick och la mig tidigt igår, somnade senast elva. Jag hade ställt 4 stycken alarm på telefonen men vaknade inte av ett enda, eller jo... Jag vaknade när Sonne började spelas med Rammstein. Endast för att jag älskar Rammstein. Men jag var för väck för att fatta vad som hände. Jag ställde alarmen av den anledningen att jag ville gå upp tidigt och vända dygnet någelunda rätt. Men nej.... Jag har alltså sovit drygt tolv (tolv jävla timmar?!) inatt, och jag är fortfarande lika trött.
Det har dessutom gått över en halvtimma nu och min kropp är fortfarande lika stel. Jag har ont i nacken och i ryggen. Och jag insåg nyss att jag aldrig kommer komma undan det här. Kronisk, livslång sjukdom, det innebär ju liksom hela livet. Jag tänker inte på det så ofta, men när det väl slår mig så slår det hårt.

Jag, som många vet, bor fortfarande hemma. Därför har jag många som kan hjälpa mig i min omgivning. Men hur fan ska det bli när jag flyttar hemifrån? Då har jag inte längre någon som kan massera min nacke när det behövs, eller hjälpa mig att skruva och spika fast saker som ska upp på väggen, eller böja sig ner efter nånting som står långt ner i kylskåpet. Jag är rädd.
Fast ja, där är väl en av anledningarna till att man ska ha en partner. Kul för mig.