kärleksbarn

Jag är i ett sånt enormt behov av kärlek just nu, jag är som ett litet utsatt offer som bara behöver så extremt mycket känslomässig bekräftelse. MEN, jag är livrädd för att ta emot den bekräftelsen för jag tar alltid för givet att det bara är tomma ord och lögner. Så, nu sitter jag fast i min lilla känslofälla i hopp om att någon bara ska rädda mig med enorma mängder kärlek och omtanke. Fast främst ha mycket förståelse och tålamod med det faktum att jag har en kronisk sjukdom och inte fungerar likadant som alla andra människor. Åh vad jag längtar, fast den dagen kanske aldrig kommer. Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Dis sukks.