Man kan ju låtsas att kcal är människans påhitt

Jag hatar ordet banta.
Det är jätte fult, verkligen.
Sen hatar jag att banta.
Allt blir så jävla mycket godare eftersom man inte får/borde.
Sen är det som att magen bara, ah, du vill gå ner i vikt, men ta't lugnt, vi gör dig sugen på allt, gärna med mycket kalorier som är omättande och så gör vi plats för extra mycket ;))

Så länge jag ligger ensam i min säng så är det lugnt. Men när jag ställer mig upp, måste klä på mig, se mig själv, visa mig för andra. Det är då det blir jobbigt, och tyvärr är ju livet så att sånt ingår :s

Saknar min mage
Mina lår
Mina handleder
Mina nyckelben
Åh, mina höftben

Det enda jag vill ha kvar nu är mina bröst och mina vader.

Varför ska kroppar och mat vara så jobbigt

Min brorsa sitter och skämtar lite om anorexia
Min mor "Inte så kul att du skämtar om sådant när din syster som har HAFT en ätstörning sitter bredvid"
..
har haft.
..
Nej, den är kvar
Den tog bara en paus
Jag blev aldrig frisk, jag låtsades bara

Min jävla fitt mobil laggar så jävla mycket, har försökt ladda ner massa jävla "gå-ner-i-vikt" appar, men det lyckas fan aldrig

Nu ligger jag i min säng, äter m&m's när jag egentligen skulle kunna ligga och flåsa på mitt golv av utmattningen efter en kaloribrännande träning. Men det kommer inte bli av.
Det känns inte värt
Resultaten är så långt borta
Sen tror jag inte att jag klarar det heller, klarar det aldrig, även om jag "klarar" det så är det inte tillräckligt

Kan inte ha på mig tights, mina lår har ju fan börjat nudda varandra när jag går, vill skära av dom, seriöst.
Huden viker sig på sidan när jag ligger och vrider mig

JAG ÄR INTE VAN VID FETT, usch, jag har fett, jag gillar det inte.


Whops, not sorry för långt osamanhängande inlägg