Har inga syskon så jag vet nte hur en sådan relation ter sig. Dock kan det vara så att om du, eller någon annan i familjen, plockar upp efter dem så komemr de alltid att fortsätta "skita i det". Sålänge de och deras behov ignoreras så kommer de till slut att förså att eftersom ingen bryr sig om deras skit så får de ta hand om den själv. Inte för att jag rekomenderar att man skall ignorera sina syskons behov men någonstans måste man sätta en klar och tydlig gräns och lära dem att vissa beteenden inte är acceptabla upp till en viss nivå. Så, ge inte upp, sätt dig själv i framkant och låt dem söla ned sina egna liv (bildlikt talat)

min yngsta bror känner jag typ inte, mattias har jag fått dålig kontakt med sedan jag flyttade och min syster är typ aldrig hemma, men vi har bättre kontakt..

Min är ju jättebra med alla syskonen, men det är nog för att ingen bor hemma längre :o
Men ofta de inte ens plockar upp efter sig..

din mailj <3 ^_____^ Ni är mysiga hela bunten! :'D Tjafs uppstår ibland och är oftast helt meningslösa... Men man tänka på alla fina stunder istället! =]
Kram på dig! <3333

Jag har två storebröder. En på 23 år som inte bor hemma längre, en som är 18 år som bor hemma.
Ett tag var det ju bara ett helvete, ingen relation alls, men jag började ju växa ikapp min yngsta äldre bror, vi har ju bra kontakt, pratar om allt och ingenting.
Min äldsta har jag ingen kontakt alls med typ.. Kanske är för att han är så pass äldre.
Det blev ju mycket bråk och så när jag ALDRIG fick uppmärksamheten, ingen lyssnade på mig.. Dom pratade bara jobb och med "vuxengrejer" Det är det fortfarande, men det har blivit bättre.

Nu vet jag inte hur stor ålders skillnad det är mellan er men för mig var det ålderskillnadens fel lixom.
Men det är löst nu C:

Jag har en storebror, en storasyster, en lillebror och en lillasyster vilket gör att jag i princip har allt jag kan önska. Är sjukt glad att jag har bra relation med allihopa eftersom det gör det så mycket lättare att vara hemma. Dock är mina småsyskon adopterade, och det i sig kanske gör att vi har en ganska stark relation eftersom att dem har blivit "lämnade" förut. Men ah, det är synd att du känner som du känner... För det är guldvärt att ha syskon som bryr sig och som förstår en. Även om det också är jobbigt, särskilt med småsyskon. Men är man såpass tajta så brukar det jämna ut sig..

Hade jag vart din lillasyster hade jag älskat dig över allt annat och sett upp till dig jättemycket, bästa storebrorn man kan tänka sig ju )': dina syskon borde inse det .. Tycker det är så tråkigt..
Men ja, min relation till mina syskon är väl sådär, träffar ju dom knappt längre dock
Men ja du vet ju det mesta redan ):

I måndags var det första gången jag tjafsade med min brorsa, men annars är vi asbra vänner.
Han är min bästa vän heh

LÃ¥ter som min relation fast med min pappa

den är sådär.
men vi kommer överens och umgås väl ibland.
men det är yngre än mig, så antar att vi var tightare när vi var små.

jag har 4 storebröder och 1 lillasyster. jag och syster står varandra nära,speciellt nu när jag flyttat hemmifrån, mina bröder har jag alltid kommit överens med, dom e självklart beskyddande lver deras lillasyster men de får man leva med ^^ så en underbar relation med andra ord :)
synd dock att din inte e den bästa :(

Tror min relation är vad som klassas som "normal". Brukar inte bråka med mina bröder mer än att man jävlas lite med varandra. Fast å andra sidan är det inte någon av oss som påpekar hur städat den andres hus är.