Sådant klarar man sig fan utan

Jag trodde aldrig att det skulle göra så jävla ont att förlora en kompis, inte ens när det var en av de bästa. Tydligen så var det så. Fast värst är nog att inte prata alls med dig, även fast det inte är speciellt långt mellan oss. Att ingen av oss riktigt vågar erkänna hur jävla mycket vi saknar varandra gör inte saken så mycket bättre heller.
När jag drömde om dig, så avled jag lite. Eftersom du var så nära, men ändå så inihelvetes långt bort. Egentligen borde jag faktiskt kunna nämna ditt namn här då jag inte har en aning om vafan du skulle göra på den här sidan, ännu mindre på min blogg. Dock låter jag bli att göra det, eftersom det faktiskt finns sådana slusk överallt som lever på att "skvallra" och det vore inte speciellt awesome ifall du fick reda på't på det sättet.
Och nej, jag skriver inte detta för att alla ska tycka synd om mig. Jag behövde bara skriva av mig och eftersom det sällan är någon som läser så funkade det über enligt mig. Vore ju onödigt att förpesta facebook med sånt här skitsnack. :)