I hate this town

Jag måste säga att jag känner en viss befrielse i att få skriva ut såhär, eller vafan man nu ska säga.
Jag har alltid haft sjukt stora problem med att uttrycka mina känslor i ord, i konversationer.
Iallafall, var ju ute med några från universitetet idag, trevlig folkskara.
Fick dock en sånhär sugig fylla där jag blir på deppigt humör, blir så när man inte är taggad antar jag, och när man ska behöva åka hem själv, minns hur det var senast.. allt var dock så mycket värre då.. men alla minnen finns kvar, och allt jag jag kvar från dig är minnen, och det är de dåliga som kommer upp, (ja, jag pratar om mitt ex nu).
Jag trodde faktiskt verkligen att jag skulle ha fått ut något bra av de 1-2 åren jag hade med dig..
Men jag börjar verkligen inse att trots att vi hade väldigt bra stunder för det mesta, så är det allt det dåliga du gjorde mot mig som lever kvar, det som jag nu får brottas med i andra relationer till andra människor.
Iallafall, när man gick där mot bussen så gick man förbi så många ställen men så många olika minnen, att gå förbi huset där du några gånger umgick med honom...
Inte bara dåliga minnen från den tiden kommer fram, man minns också underbara tider med vänner som, jag vill inte säga kommit bort, för vi har fortfarande mycket kontakt, men han har flyttat så fasansfullt långt bort, så man kan ju typ aldrig ses, vi har varit så nära varandra i så många år, vi har haft så jävla många bra stunder, och när du väl kommer hem och vi kan umgås så är allt så jävla bra
Årets sommarlåt blir ju helt klart "The kids we used to be", med Your demise såklart, så jävla bra låt, och den texten, den är så jävla sann, den går direkt in till hjärtat...
Jag måste säga att jag verkligen njuter av att skriva av mig såhär, på något sett känns det som att jag för en konversation där jag får ut alla mina tankar.
Jag skulle antagligen kunna sitta och skriva ett flertal sidor, men jag känner att om någon nu skulle orka läsa allt det här, så skulle det ju bli sjukt drygt, även fast det säkerligen kunde bli en hel del intressant läsning.


Sammanfattning av kvällen:
Härligt folk, dåligt avslut med dåliga minnen, men också en del farhågor för framtida händelser, för ja, jag är rädd, riktigt rädd för hur det ska bli.
Men det är något som gör att jag verkligen tror att du är ärlig mot mig, och det är värt så jävla mycket.
Att någon kan vara ärlig mot en vad som än händer.
Jag är din så länge du vill ha mig.