Jag är inte säker än, men snart så.

Ja, rubriken var vad jag tänkte döpa detta till.
Jag har aldrig bloggat förut, vet inte om jag vill kalla det här att blogga heller.
Jag känner bara att jag vill skriva av det, inte alltför många kommer kunna läsa det här eller, eftersom jag bara har ett fåtal vänner på EC och det är bra. Jag hade ju kunnat starta en "riktig blogg" också, så att ingen annan kunde läsa, men det är inte värt besväret.
Iaf till det jag egentligen tänkte börja inlägget med:
Det känns så jävla destruktivt. Jag vet att allt kan gå åt helvete.
Men det är samtidigt hoppet som får mig att se framåt med glädje, jag menar.. det kan ju bli bra den här gången.
Det skedde ju en grej här om dagen.. Inget jättefarligt.. och jag är inte arg eller så på någon utav de berörda.. Lite besviken kanske men inget farligt alls.. det ändrar inget överhuvudtagen, på någon av fronterna.
Det ända det gör.. är väl att få mig lite osäker igen.. osäker på hur allt kommer bli, om jag ensam som person räcker till för någon annan människa? Någon jag bryr mig om.
Jag vet inte längre, jag vet vad du är och var jag hoppas du kan bli.
Jag tror på dig, men jag tror inte på mig själv.
Jag menar, vem nöjer sig med mig?
xoxo