26 april - No one ever said that life is fair

Okej, nu blev det två blogginlägg idag, men jag var bara tvungen.
Jag ÄLSKAR Green Day mer än allt annat på denna Jord och jag vet inte vad jag tar mig till om jag inte kan fara till Göteborg och se dom live. Har aldrig sett dom live, kunde inte fara till Stockholm i höstas. Det är (ursäkta mitt språk) FANIMEJ SÅ JÄVLA HELVETES SORGLIGT att det finns inte ens ord nog att beskriva hur det känns just nu! (Btw, alla som känner mig vet ju att jag ALDRIG svär, så då förstår ni att det är något som är riktigt fel)
Förstår inte vad det är för fel på mitt liv - kan jag aldrig få göra något kul? Aldrig?
Ska det vara så FÖRBANNAT SVÅRT att låta mig få göra något som jag har längtat efter nåt så alldeles otroligt? Det är bara inte MENINGEN att jag ska få göra nåt kul. Mitt liv är menat att vara ett HELVETE.
Ska jag måsta jobba så vansinnigt hårt i skolan att jag blir utbränd (för tro mig, det har jag blivit), och ändå inte, för EN GÅNGS SKULL, göra nåt som jag verkligen vill?!


LIVET ÄR SÅ FÖRBANNAT SATANS JÄVLA HELVETES ORÄTTVIST!