Oz + massa jävla skitsnack

Precis sett klart oz.. fyfan vilken bra serie.. jävlar i min själv.

Nu är klockan asmycket (eller lite) och det blir ju lätt att när man ser hur jävla illa folk kan ha det och inser hur otroligt bra man själv har det, men ändå klagar, att man blir lite lagomt glad på sig själv..
Känner mig jävligt omotiverad till att göra något alls, jag blir så less på att bra saker ska fucka med ens huvud totalt.

Läser man en bra bok, ja då ska man börja tänka
Ser man en bra film, då tänker man
Ser man en bra serie, ja nog fan tänker man då med.

Jag vill inte påstå att jag har några problem, what so ever.. okej, det går halvkasst i skolan, det är mitt eget fel. Kärlek, ja det är bara segt osv osv osv..

Jag vill hitta något som motiverar, något som gör är värt något.. att sitta vid en skärm och glo på en värld som inte är riktig, vad har det för mening ? Vi mår lite bättre ett tag, eller sämre, det beror ju helt på vad man ser på. Men finns det något som kan få en att må riktigt bra?

Jag har insett för länge sen att jag bara ordbajsar och skriver utan att tänka på vad jag skriver, men det gör inget faktiskt. Orkar man inte läsa hit så gör det inget, jag skriver inte för att andra ska läsa och komma med åsikter, jag skriver för jag har ingen lust att trötta ut personer som har det sämre än mig, då jag lever ett otroligt bra liv. Sen vad man definerar som bra är ju verkligen relativt, men på det stora hela tror jag att dom flesta skulle anse mitt liv som ett gött liv.

Hur kommer det sig då att jag då inte känner för att dö, men inte heller för att leva.. vore ju gött att hitta något sorts mellanting, bara för att få göra något annat. Jag vill bort, men jag vet inte vart.
Att sitta här och skriva massa skit som ingen egentligen bryr sig om är väl kanske idiotiskt, för som sagt, vad har jag att klaga på ? men egentligen, klagar jag ? Jag vet inte riktigt själv. Jag har försöker bara komma på vad man ska göra med livet, vad är det värt i slutändan ?

Det ända som är säkert i livet är döden. Att inte ens livet är säkert, det är ju lite ironiskt att det ska heta just livet då, varför inte födelse - vägen till döden - döden ? Det är jävligt tråkigt, men det är ju sant.

Man går i skola, söker gymnasie, kanske högskola, sen letar man jobb, skaffar familj, blir gammal, dör. Av någon anledning så är det inget av det som tilltalar mig, inte det minsta. Jag må vara jävligt lat och omotiverad, men vafan kom igen. Något måste jag väl vilja med mitt liv ? Annars är det ju bara slöseri med tid, och vad är då meningen?

Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva, jag vill skriva om så mycket, jag vill skriva hur jag är så jävla förbannad på pengar, tid, politiker, miljön, djurförsök och så många andra saker. Men i slutändan, vad är meningen ? Om någon läst inlägget så här långt hur många av er skulle bry er ifall jag dog ? Jag satsar på ingen, då jag för det första inte har många som läser vad jag skriver och för det andra för att ni inte känner mig. Jag bryr mig om mina nära och kära, resten är faktiskt lite skitsamma, varför i helvete ska jag bry mig om en person som jag förmodligen inte kommer ha något att göra med. Nu kom jag på att jag inte alls menade det där, men orkar inte ta bort texten då jag skriver ja, vad som nu kommer upp i skallen. Jag bryr mig om folk jag har haft någon sorts kontakt med, jag säger det så istället. Jag ser ingen mening att bry mig om folk jag aldrig pratat med, aldrig kommer träffa eller ha något att göra med (nu tänker jag mest på folk som dör). Hade jag brytt mig om alla hade det betytt konstant sorg, hela tiden. Det låter rätt ovärt.

Det är ganska mysigt att skriva, jag funderar på att radera detta inlägg dock, då det känns som ett slag i ansiktet på folk med riktiga problem. Ja, jag vet att jag tjatar på om det där med riktiga problem, men jag har så jävla svårt för människor som klagar över skitsaker. Ta tillexempel någon som blir slagen hemma, det närmsta jag har blivit slagen är väl morsan eller farsan som har sopat till en någon gång när man varit dum i huvudet. Jag inledde det där väldigt konstigt, men ja ett annat exempel som kommer låta bättre, hoppas jag på. Föräldrarna säger "gör inte så, det är dåligt" man gör det och straffas för det (typ utegångsförbud etc, inget allvarligt sådär). Om man nu säger att det vore ett problem så vafan, snälla. Lägg av.

Jag är dock jävligt dåligt på detta eftersom jag mestadelen av tiden är glad, för jag skiter i många saker, många saker jag inte "borde" skita i från samhällets syns, men vem kan bestämma över mig på det viset ? Jag har ingen lust att följa dessa "osynliga regler" som man alltid får höra om.
Du måste duscha och lukta gott inför andra
Du måste se bra ut inför andra
Man ska göra så JÄVLA mycket saker för andra.

Jag får höra ofta hemma hur självisk jag är, well jag kan förstå varför, men samtidigt inte. Är det själviskt att skita i folk som skiter i mig och bry mig mer om folk som bryr sig om mig ? Att jag inte bryr mig om gubben som sitter 2 platser bakom mig i bussen tycker att jag ser förjävlig ut och luktar skit, är det verkligen något som jag ska bry mig om för att inte vara självisk ? Ska jag klä upp mig för honom. Jag är dubbelmoralisk och har konstiga principer, men det är sån jag är.
Jag blir aldrig tillsammans med ett ex
Jag är aldrig otrogen
Jag börjar inte spela facebook-spel för att andra vill "ha fler grannar på farmville"
Fan, jag vet inte. Allt jag skrivit är en enda jävla sörja av skitsnack från en lite smått förvirragd 18åring.

Det är normalt att fundera på vad fan man gör här, hade man inte gjort det så hade det varit något riktigt fel. Om alla visste exakt vad dom ville, exakt vad dom ska göra med sina liv, planerade upp det i minsta detalj. Det hade verkligen varit galet. För då hade vi fan varit djur.

Jag vet inte om det där var ett bra avslut alls, men jag låter det vara sådär för jag känner att jag har faktiskt inget vettigt att skriva och har inte skrivit något vettigt så jag skiter i det istället. Som vanligt.

Godnatt, typ