DISSECTION OCH MISÄR

Lyssnar på Dissection för dem är väldigt bra och tänker på miserabla saker, till exempel det faktum att jag inte har pengar till patches att pryda en jeansväst tillsammans med Kreator-ryggmärket jag fick för några veckor sedan.
Tufft liv.

Förresten, för ett tag sedan såg jag en tragisk Facebook-status skriven av en precis nyfullen artonåring tjej.
"Är det någon som har tips på systertatueringar?"

Detta gjorde mig upprörd med tanke på att jag personligen tycker att man inte borde behöva fråga andra om tips och dylikt om man nu vill ha en tatuering(särskilt inte på ett så hjärndött ställe som Facebook.)
Då känns det som man skaffar en tatuering enbart för att skaffa en tatuering
och inte för att det är något man verkligen vill ha.

Äh jag vet inte, det kanske bara råkar vara så att jag är bitter.

Fick inte fram det jag ville i texten rätt för mitt ordförråd blir uppenbarligen tre gånger mindre efter klockan ett på natten och detta känns som ett inlägg jag kommer radera inom kort.


Jag har inget mer att skriva, har aldrig något av betydelse i mina blogginlägg förutom Rob Zombie, alla gillar Rob Zombie.





Imorgon ska jag åka bil i fem timmar och lyssna på dsbm och Rob Zombie.
Hejdå!