chiara

idag fyller världens bästa italienska person år, chiara. jag saknar henne så sjukt mycket men i sommar ska jag hälsa på henne på sardinien.
inatt gick det dåligt att sova, mitt huvud var ett hysteriskt virrvarr av kaosartade tankar men jag drog några slutsatser:
- är man helt ovetande om sakers tillstånd kan man råka berätta något som vänder hela tillvaron upp och ner för någon annan.
- är man arg på livet så blir allt bättre om man sätter sig nånstans med ett bra gäng och dricker cider.
-det är skönt när man ser honom för första gången på flera månader och inte känner något annat än oj detta var ju stelt. ingen hjärtattack, ingen svindel. ingenting.
-det är också skönt att inse att cirka ingen har en klar framtidsplan. det dämpar ångesten.

det var slutsatserna. nu ska jag packa till the big apple