17 – Detta ångrar jag

Känner att jag ligger efter ganska mycket (som vanligt), får väl plöja ett par inlägg om dagen så jag kommer ikapp någon gång! Måste vara i fas tills jag blir klar iallafall. Jag är dålig.

Hade kunnat knåda ut det här inlägget till en massiv wall of ointressant text men jag kommer nog att hålla mig kort för enkelhetens skull. Orkar inte ta upp en massa grubbliga detaljer heller, situationen är redan oviss och jobbig som den är just nu. Av någon anledning känns det som att så fort jag är ensam går allting i mega-slowmo, tiden jävlas med mig. Luuuuciiiiidityyyyyy, coooome baaack tooo meeee-eee-eeeee.

Jag ångrar det onda jag gjort mot vänner, familj och inte minst i förhållanden. När jag tänker tillbaks förstår jag inte hur folk står ut med mig egentligen. Känner mig genomgod och sympatisk som person men så fort det är intensiva känslor inblandade vet jag inte riktigt vad jag tar mig till. En hel del saker jag gjort genom åren skulle jag aldrig kunna göra idag, skäms som fan. När jag var liten var jag jättedum mot Matilda (lillasyster) också, fattar inte varför. Blev väl arg när jag inte hamnade i fokus eller så.

Det var också en period när jag var i 15-årsåldern när jag började hänga med de hårda grabbarna. Snusa och snatta var vardagsmat. Det hela slutade när jag åkte fast för snatteri på en skolutflykt till silvergruvan, lärarN gick fram till mig och sa "Jag såg nog allt vad du gjorde." och gjorde trollface. Hon som stod i kassan såg dock bara förvirrad ut och verkade fatta, she never pressed charges. Det blev alltså inget av det som tur var och jag har aldrig stulit något sedan dess! Minns också att det blev något tjafs med polisen för att vi hängde vid skolan och målade på ombyggnadscontainrar/baracker med whiteboardpennor vi tagit från lektionerna under dagen. Så man höll på. Tur att jag bara struntade i allt det där efteråt iallafall.

Ångrar också att jag låtit mig själv bli så lat. Och feg. När det kommer till att plugga eller söka jobb finns det ingen motivation alls. Och om den helt plötsligt kommer så bromsas utförandet av någon annan faktor. Det känns så sjukt trögt allting bara, önskar att jag helt plötsligt fick en fast anställning någonstans för arbetsmoral när det väl betalar av sig kan jag pressa på utan problem, gärna långa arbetsdagar. Tror att rutinarbeten är något för mig, har något slags system i huvudet som jag executar när jag jobbar med monotona arbeten där jag dividerar över tid/procent kvar av dagen, det fungerar asbra, för då vet jag hela tiden hur mycket progress jag gör och hur snabbt jag närmar mig slutet av dagen. Detta gäller ju självklart inte plugg eller sånt, tyvärr. Har för stor lust att bara skita i allt när det för tillfället inte lönar sig ekonomiskt till exempel.

Detta får räcka. Och så får ni en smågullig bild också.