tankar.

Varför är det så svårt att glömma en person för?
Jag tänker på honom varje dag, så fort jag ser något med han att göra brister allt.
Nu är allt så mycket värra pga att han skrev i förrgår och sa att han sakna mig. Jag vill intala mig själv att det inte är så, och det var bara en fyllegrej. MEN det är så svårt, för jag saknar honom så mycket och jag har inte riktigt släppt honom. Jag har hoppet uppe fortfarande om att det ska bli vi igen.
En dag, kommer jag gå vidare.
Undra bara när den dagen kommer.

Jag har för övrigt bestämt mig för att jag ska börja med någon diet, eller ta bort kolhydraterna typ helt och börja träna som attans. Vill bli så snygg så han ångrar sig.
VARFÖR känner man alltid så? Som om jag har något att bevisa.

Alla mina vänner säger att jag kan få någon så mycket bättre och snyggare, men jag är för kär i han. Han är den finaste i mina ögon och den bästa.
ÅH jag pallar inte.

Ska fixa mig nu och sen till jobbet. Min semester är slut... usch. Skönt att det regnar idag i alla fall.
Har sökt en annat jobb och imorgon får jag svar om jag kommer in på skolan eller inte. Vi får se, jag vet inte om jag vill plugga till det heller. Förskolelärare, är det någon för mig? Gillar ju barn osv, men ändå.