blödigt inlägg

</3
alltså, jag är så kär. Har ni vart det? Så kär så ni vet inte vart ni ska ta vägen, det känns som om något trycker på, antagligen är det en saknad efter den ni älskar. Men den slutar aldrig, utan den byggs upp och blir bara mer och mer, desto längre du lär känna killen/tjejen och desto längre tider du är ifrån "hen".

Detta är första gången ever i hela mitt liv som jag är kär. Och jag har blivit såhär kär, det är en känsla jag aldrig handskas med förut och ska jag vara ärlig så är jag rädd för den, rädd för att den ska bli så stark så den tar sönder mig.
Men det kan den väl inte? Vill må såhär hela tiden, livet ut, vill ha det där pirret i magen, känslan att man saknar någon och har faktiskt någon att krama om, ligga och pussa på och prata massor med skit med, och vara med, såsom kolla film eller vad fan som helst.

Nu har som sagt min pojkvän börjat jobba igen, han lägger asfalt så han är ute mycket och sover borta när det är säsong, vilket började idag. Så, ikväll kommer han inte hem. Jag ska sova utan han ännu en natt, jag vet inte hur det kommer gå. Jag saknar honom såå mycket. Nu har vi näst intill vart ifrån varandra i en vecka. Och jag avlider. Tycker det är SÅÅ jobbigt.

Är det såhär att vara kär!??! Seriöst.

Det är ju en sån skön känsla, men den är även hemsk. Om man får säga så?

Ne, jag vet inte. Vill bara krama om honom nu. Det är liksom han jag vill vara med, det går inte att vara med en kompis för att fylla ut. Det är honom, honom, han, som jag vill ha.

Låter jag blödig och känslig? Jag kanske har blitt det.
Jag tror fan jag har det.