jag har gått och blivit en toffel.

Jag har alltid vart personen som hatar att folk blir tofflar när de blir tillsammans med killar/tjejer.
Nu har jag blivit en.
Jag försöker så gått jag kan att dela upp och vara lika mycket med vännerna som med min pojkvän. Men det här är helt nytt för mig.
Detta är mitt första RIKTIGA förhållande. Då får man vara en toffel va? Eller är inte det okej?

Jag vill inte bli som alla andra och dissar vännerna hela tiden. Men det är svårt, med mitt jobb, att hinna med alla. Det är verkligen svårt. Man får prioritera saker i livet.
Jag är med mina närmsta vänner så mycket jag hinner och Robin träffar jag så ofta jag kan, vill ju dock träffa han hela tiden. ÖH löjligt kär man bli MEN..
Jag känner mig väldigt duktig ändå, som delar upp rätt jämnt.
Det mina kompisar kanske saknar är fest ewe, ja jag har inte festat på en månad och det var med jobbet så det är väl fleeeeeera månader sen jag festade med mina vänner, kanske i augusti.

Men nu har vi bestämt en dag vi ska gå ut och äta sen spåra på krogen.
Den 6 dec, då ska vi fira mig och ha en sista fylla innan jag åker till BALI i en månad.
Vissa kanske tycker,vadå du ska vara borta en månad. Herregud det är väl inget att säga hejdå för. Men jo, jag tycker det då jag är så nära med mina kompisar. Är van att träffa dom flera gånger i månaden. Klart man kommer sakna dom när man är borta en hel månad.

Och OM jag kommer sakna min pojkvän, det är så typiskt att man ska hitta någon lagom tills man ska åka bort. En månad, det är länge när man precis träffat någon.
Eller ah, vi har ju träffats i 3 månader och vart tillsammans i en månad. Men ändå.

Ja är lycklig.
Jag saknar dock Linda som bor i norge sen tanya såklart... Det är jobbigt att två av ens bästa vänner bor så långt boooooort....

Puss å kram
xoxoxo