Vissa dagar önskar man att man inte fanns.

Hade en sån dag igår, FYFAN.
Var så sjukt mycket på jobbet, folk klarade inte av de blev sjukt bitchiga. OCH jag som skulle stänga ville förstänga men NEJ, ingen annan verkade vilja hjälpa mig SOM VANLIGT.
De sista personerna slutade kl 9 också, vi hade haft mycket ända till 8 så de enda som var gjort var fritöserna och hundarna. ALLT annat var kvar. Vid denna tid, kl 9 brukar vi i vanliga fall vara klar med alla stora saker och börjat tagit småsakerna. Men inte igår.

Och dom som slutade frågade inte ens om vi behövde hjälp, OM de kunde vara kvar lite. Ne, dom drog bara. Sa knappt hejdå.

Man blir så jävla trött på människor.

Sen gick jag och frågade en tjej som skulle stå i kassan, som då hjälpte driven. Jag ba kan inte du stå i kassan så jag får börja förstänga lite? Då börjar hon som står i driven skrika på mig och ba "DU SER JU ATT JAG BEHÖVER HJÄLP HÄR!!!" Herregud, det var inte överdrivet många bilar. Men AH.

Blir så trött på människor som inte hjälper till, nej för dom VET INTE hur det är att stänga att stå där kl 9 på kvällen och inte ha ett SKIT gjort. Nej för ni har näst intill ALDRIG stängt.

Hoppas fan inte på samma visa idag, då blir jag galet trött... Men idag ska både jag och Helena vara MYCKET hårdare och verkligen tvinga på folk uppgifter.

Men som igår, Helena bad någon gå ut i serveringen, blev ignorerad. Jag sa med, blev ignorerad. MAN BA AHGJSG DÖ.

Igår höll jag verkligen på att gå in i väggen.
Alltså, jag gick bak till lagret och började nästan grina.

HATAR sånna dagar.
Mmen när alla hade dragit och de bara var jag och Helena så gick de as bra. VI hade mycket men vi hann ändå plocka undan så JÄÄÄVLA mycket.

Tack för hjälpen jobbarkompisar, TACK.

Dra åt helvete.

Stämplade ut 3 inatt.

2 jobbardagar kvar, ledig en sen gå på 3 sen ledig helg. ÄNTLIGEN.