skriva skriva

Känns som om man skriver till en vägg, ganska skönt att ingen ger en respons, eller nå sånt. Bara läser, för att veta, JA SÅ MÅR HON. Kul för henne, glad att jag inte mår lika dant osv, osv, osv.

Säger att det är skönt, nu tycker ni "ha, så säger hon bara för hon vill att vi ska skriva nå". NI kan tro vafan ni vill, men vill inte ha erat medlidande. Vad skriver ni, att ni finns, men vart är ni? Inte skriver ni, och frågar hur jag mår dagligen, man måste SKRIKA ut på hjälp. Så har det alltid vart, så kommer det alltid förbli också. Sorligt men sant, dagens samhälle består av, egoister. Jag själv är en, kan jag erkänna, men hur många kan det?

Det är bra att vara ego, till vissa mängder. Jag tänker på andra, det gör jag, men jag gör saker som gynnar mig först och främst. Ni kan kalla mig det ni vill nu, jag orkar inte bry mig.

Är så trött att alla försöker vara personer dom inte är. Säger att dom finns för alla bara för att låta snäll. Men ni finns fan inte, därför låter jag bli att säga att jag finns för folk som jag inte gör.

Ääsch, allt blev en stor såpa..
Fuck that.