Har ni tänkt på en sak?

Har ni tänkt på hur fruktansvärt svårt det är att tyda hur andra människor bemöter en? Eller är det kanske nåt de flesta inte ens tänker på? För att det är jättelätt egentligen?

Jag tycker att sådant är jättesvårt. Jag undviker ju helst kontakt med andra människor. Intalar mig själv att det är för att jag oftast inte finner andra människor intressanta. Fast nu undrar jag om det i sig kanske är någon jävla försvarsmekanism till följd av just att jag tycker att det är så svårt med det där tydandet. I alla fall så, eftersom jag undviker den där kontakten oftast, så när de där intressanta personerna dyker upp, så undviker jag automatiskt kontakten även med dem. Och är det inte så att jag tycker att de flesta människor är intressanta? Äh, jag svamlar nog mest nu. Tappade tråden lite känner jag och jag orkar inte läsa allt det där jag skrivit innan. Hela 3 jävla rader. Men det är faktiskt väldigt mycket för min hjärna som färdas så mycket snabbare än resten av mig just nu. Den går i tankar om vad för smarrigt som finns i kylskåpet och skafferiet. Det vill säga om det är gott att doppa cornichons (säger man så i plural?) i kondenserad mjölk och sånt (svar ja, troligtvis). Jag distansierar mig ofta från min hjärna. Ser den ofta som en separat del av mig. Eller så är det tvärtom.