Glad på utsidan, men ledsen på insidan

Jag försöker alltid vara glad och social på utsidan vilket humör jag än är på, för det bästa som finns för mig är att göra andra glada.
Men innanför en glad tjej döljer sig en ledsen tjej fylld av hat och gråt. Kurataorer, psykologer, kompisar, familj, ingenting hjälper. Allt känns bara så jävla hopplöst. Varför är det mig dom flesta hatar? Varför är det alltid jag som blir utsatt? Vad jag än försöker och vad jag än gör så ska folk bara klaga på mig, trycka ner mig ochgöra mitt självförtroende ännu sämre.
Jag är så avundsjuk på min mamma, på min syster och på ALLA. Alla har pojkvänner, alla har vänner, alla har ett bra liv och en bra familj.
Jag är inte nöjd med någonting i mitt liv,
- jag får inte bo med den personen jag älskar mest i hela mitt liv, mamma
- jag kommer inte in till den skolan jag verkligen vill gå i
- min pojkvän gör slut med mig för att leva tillsammans med en annan tjej
- mina betyg från högstadiet suger
- jag saknar min hund
- jag ångrar allt dumt jag gjort mot mamma, alla gånger jag har skrikit åt henne att hon är värdelös och att jag hatar henne