skitdyngabajsochgödsel

Jag ska aldrig göra om misstaget att skriva en låt medan jag lyssnar på Bob Dylan igen,
något man var nöjd med några timmar sedan, har nu gått och blivit rader av ren dynga.
Fint.

Jag ska nu vara pretentiös och douchig och skriva upp början på en fin dikt.

Tiger, tiger, burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Could frame thy fearful symmetry?

FUNDERA PÅ DEN NI.