Ibland

Jag är jag, jag är klängig,
jag har svårt att släppa in folk och mina försök blir oftast väldigt akward.
Jag är akward, och ganska konstig.
Ibland tycker jag om mig själv av någon konstig anledning,
ibland inte.
Men jag är konstig, och komplicerad.
Jag skulle nog helst inte vara komplicerad,
men då vore jag iofs inte jag.

Mitt babbel är konstigt, men mitt huvud är konstigt.
Det hänger inte riktigt med i svängarna, inte just nu åtminstone.
Jag vet heller inte vad jag ska göra åt det,
just nu låter jag bara fingrarna gå över tangentbordet,
och jag vet egentligen inte riktigt hur det går.

Ibland tycker jag riktigt synd om folk som känner mig,
ibland inte.
Idag tycker jag synd om folk som känner mig,
det är en sådan där kväll.
Kväll av saknar, och andra konstigheter.