Jag minns inte.

Åt ute med Adrian, pappa, farmor och farfar pga. Niklas födelsedag idag. Jag kan inte fatta att jag knappt ens fick lära känna min farbror, jag minns honom knappt.
Jag minns att han hade påfåglar, men de blev tagna av räven, jag minns han både utanför stan på vägen mot Mjölby. Jag minns att han hade rött hår, och blev precis 30 år dagen innan han tog sitt liv. Jag minns att han spelade gitarr, och att hans gitarr står här nere, men sen minns jag inte mera.

Det känns så konstigt att vara ledsen över någon man inte ens minns ordentligt, man minns inte rösten, man minns inte leendet, man minns inte ens sin egen familjemedlem. Det kan gå flera månader utan att jag ens tänker på honom, och då känner jag mig hemsk. Hur kan man gå flera månader utan att tänka på sin egen farbror?

Men jag tror jag saknar honom, det måste jag ju göra. Jag önskar jag fått lära känna honom, för jag vet att han var en bra person.