The world is such a kliché

Är det bara jag som typ har tröttnat på alla "forever alone" uttryck överallt?
Är inte det en riktig kliché egentligen, "alla tonåringar känner sig ensamma och missförstådda", fan det är sånt skit våra föräldrar snackar om när de ska beskriva oss ungdomar.

Är det inte helt sjukt egentligen att hela vårt liv liksom är förutspått innan det ens har inträffat? Vår naturliga instinkt är att leta efter den mest attraktiva partnern och skaffa barn, att föröka sig för att bibehålla människoarten (eller ja "homo sapiens sapiens" om man skall vara korrekt). Tänk att vår kropp liksom är byggd för just det, våra instinkter är primitiva och egentligen helt okomplicerade.

Trots dessa enkla instinkter så är vägen till kärlek samt känslorna som medföljer extremt komplicerade, man blir inte kär i rätt person, man får hjärtat krossat alltför många gånger, man ger upp hoppet och tillslut så fastnar man vid uttrycket FOREVER ALONE som bekrivning på ens civilstatus.
Varför gör vi det så svårt egentligen? Även fast alla säger "nejmen fan, JAG är annorlunda, JAG är unik." Så är det extremt få som inte vill ha en partner. Världen är stor och läskig, alla behöver någon.

HAHAH Sofies filosofi timme XD
Själklart fattar jag själv att jag är en kliché som skriver detta...men vafan JAG är människa!
JAG är unik, precis som alla andra :D