Suprise partayyy

Igår var det äntligen dags för suprise partyt vi har planerat för Arvid i över en månad. Några av hans gamla gymnasievänner drog hem till mig, jag och Josefine hade bakat en grym tårta och jag var superstressad hela dagen. Men jag har nog aldrig sett någon bli så överrumplad och glad som han blev när alla började sjunga. Det var fantastisk fint och resten av kvällen gick så himla fort. Fick träffa en massa trevligt nytt folk i alla fall. Är nöjd över hur allt blev tillslut.

När de flesta började dra sig hemåt satte jag mig på balkongen med Arvid och diskuterade politik tills det blev alldeles för kallt och ciggen tog slut (hör ni det, Ezra och Simon??? Jag diskuterade politik. Frivilligt!). Tycker det är så kul att snacka sånt med honom då vi ändå har rätt olika åsikter gällande rätt mycket. Sen frågade jag ifall han tycker det känns märkligt att jag har råkat förälska mig i en av hans bästa vänner och han skakade bara på huvudet och avslöjade en massa inside scoop. Till exempel att the crush övervägde att kyssa mig senast vi sågs, men inte vågade. Skulle ljuga om jag påstår annat än att jag fick andnöd i ett par sekunder. Känner mig så fruktansvärt löjlig.

Nu slötittar jag på Johan Falk och försöker tränga undan det där satans jävla ångestmolnet som ligger och trycker över bröstet. Har en mening ringandes i huvudet och den lyckas tränga bort de flesta negativia tankar, just nu i alla fall. Skjut mig.