Drömmar och Lundqvist

Inatt feberdrömde jag bland annat om honom och precis som jag skrev i ett dokument på min mobil i somras: "ju klyschigare drömmarna är desto jobbigare är det att vakna upp från dem". Och att bara skriva en sådan mening är ju tillräckligt klyschigt i sig; men det var verkligen jobbigt att vakna upp på riktigt. Ville inte vakna upp till osäkerheten och rädslan över att konstant vara jobbig, jag ville vakna upp till mitt drömscenario. Känner mig så löjligt ynklig. This isn't like me.

Gårdagen var i alla fall fantastisk. Såg asgrymma Jonas Lundqvist briljera på Pusterviks scen, hängde med några utav mina favoritpersoner och höll bara på att svimma tre gånger pga febern. Skulle ändå kalla det en vinst.

Ikväll ska jag ligga i soffan och vara 100% oduglig. PS. Alvedonen är slut.