Kan brölgubbar snälla dra åt helvete?

Ibland råkar man springa på idioter, och ibland råkar man springa på idioter.
Let's snacka lite om brölgubben jag råkade träffa på vid Järntorget för någon timma sedan.

Ställde mig och väntade på min spårvagn, satte hörlurarna i öronen och drog upp halsduken över hakan. Framför mig stod det tre stycken medelåldersmän som såg så där praktsnobbiga ut att det sticker till lite i ögonen. Men de ägnade sig mest åt sitt, så de fick stå där bäst de ville. Efter någon minut ramlade det dock fram en annan herre med cigg i munnen och frågade dem om tändare. "Nääee, nä tyvärr". "Nähä", svarade han och fortsatte med att fråga dem ifall de möjligtvis hade spenderat kvällen på Brygghuset. Såna tjusiga herrar som dom nu var (för Brygghuset är ju uppenbarligen det flottaste stället att befinna sig på en tisdagskväll...) "Men det är ju lite för dekadent där, visst? Som muslimerna säger... Du ser ju förresten lite ut som en muslim" sa han och pekade på en i sällskapet, "bara lite mindre terrorist!" Ungefär här blev jag ett frågetecken och pausade min musik för att kunna fortsätta tjuvlyssna. Tre-sällskapet tipsade honom om att fråga någon annan om tändare, eftersom de inte hade någon (det tog tydligen brölgubben fem jävla försök att inse att han nog ändå inte kommer hitta någon hos dem).

"Kan ju ta och fråga grunge-stumpan over there", skrockade han och tittade mot en person som satt en bänk bort. Dock verkade han inte haft tur där heller då han snabbt kom tillbaka med orden "kvinnor kan man fanimig aldrig lita på ska ha vad som behövs". Efter den meningen gick en annan tjuvlyssnare fram till honom och erbjöd honom en tändare. Där hade han ju den, gnistan som saknades, och det hade varit så jävla enkelt för honom att bara ta emot, tacka och gå, men näe. Personen hade tydligen fel hudfärg. "Men dig vågar jag ju inte ta saker ifrån." Tändare-personen såg minst sagt jävligt förvirrad ut (med all rätt) och började backa undan lite när brölgubben började bröla "IS IS IS".
Då började jag känna hur det svartnade lite för ögonen och med mitt stundvis rätt häftiga temperament och smärre aggressionsproblem är jag nästan förvånad att jag höll mig från att sparka på honom. För ibland kan jag på riktigt bli blackout-mad och då kan lite vadsomhelst hända (men det är ett annat blogginlägg).

Var både förbannad och förvånad. Men mest bara så jävla adrenalinkickad. Såg att min vagn skulle komma om tre minuter, men enbart för att provocera plockade jag upp en cigg och tände den. Och det var ju tillräckligt som inbjudan till konversation. "Har du möjligtvis en tändare att låna ut?". Sa att näe, det har jag inte, varpå han ifrågasatte varför han precis hade sett mig lägga ner en i fickan. Svarade att jag inte hade någon tändare att låna honom. Då påstod han att jag måste ha blivit dåligt uppfostrad ifall jag vågade tala så till en man. Svarade att jag helst inte hjälper rövhål. Det sista ordet var dock lite svårt att uttala.
Sen kom min vagn, jag snärtade bort min halva cigg som flög tillräckligt nära honom för att han skulle hoppa till, och gick på. Åkte iväg. Andades ut och tänkte att det där kunde ha gått väldigt annorlunda. Det var ju faktiskt inte så värst mycket folk på Järntorget, och han var uppenbart berusad.

Jag kan verkligen inte understryka nog hur mycket jag hatar såna människor. Hur de förpestar hela sin omgivning genom att bara öppna käften.
Har i alla fall lugnat ner mig lite nu och med tanke på att jag lyckades sova typ 30 minuter inatt så kanske jag borde blunda. Men men men.
Ps. INTE ALLA MÄN!!!!!