Skratta då.

Promenerade hem från affären tidigare, lyssnade på Tro Mig och tänkte att ifall det här vore en film så är det nu den slutar.

Nu lyssnar jag på samma låt, känner mig heartbroken trots att det inte finns så mycket hjärta att krossa och har de senaste timmarna velat fram och tillbaka i tankarna. Jag vill bryta löften jag gett både mig själv och andra, men i december vill jag ändå kunna stoltsera med ett år utan lögner och dumheter. Jag är ganska rädd och ganska jävla trött. Livrädd på riktigt. Jag är nog dum som tänker så mycket. Vill inte störa er och vill inte vara i vägen. Trots att det är allt jag kan. Man måste skratta åt det för att det inte ska betyda så mycket.

https://open.spotify.com/track/2KmfmFTwLfF1YxmhLtHi70