Varför

är jag så förbannad ikväll? Mina nerver ligger utanpå min hud. Varenda ljud får mig att vilja gråta och rör du mig så kommer jag slå dig i ansiktet.

Det slog mig, att om fyra veckor har jag börjat om ettan på gymnasiet. Om fyra veckor och en dag kommer jag sitta i en utav Schillerskas fula gamla skolbänkar och jag blir så fruktansvärt less på mig själv. Det känns som att jag har stressat bort exakt hela sommaren, vilket var precis vad jag inte skulle göra.

Jag vill inte sitta inuti en kub och lyssna på en psykotisk diktator till svenskalärare som står och predikar om varför en inlämning 2 minuter för sent betyder att jag kommer bli underkänd. Inte ens en enda dag till vill jag lyssna på det. Jag önskar att det i alla fall blir uthärdligt, men mest för andras skull. Fyfan vad besvikna de skulle bli ifall jag hoppar av igen. Men jag vet helt ärligt inte ifall jag klarar av att klara av saker just nu. Vi får se. Så jävla kasst egentligen.