Tack pappa.

Ikväll gick det lite överstyr. Somnade i en timma och vaknade utav att jag skrek. Efter det kunde jag inte andas och inte heller sluta skrika. Ensam i den tomma jävla lägenheten.
Ifall pappa inte hade överanalyserat mina sms och mer eller mindre brutit sig in i lägenheten så vet jag faktiskt inte alls vad som hade hänt.

Vi satt och pratade mellan snyftningarna och han sa att han till och med kunde köpa cigg åt mig ifall det skulle hjälpa. Mannen som hatar cigaretter mer än livet. "Jag vill att du ska veta att jag hatar rökning utav hela mitt jävla hjärta, men jag älskar dig mer än vad jag hatar det."
Tack pappa. Jag vet att vi nästan aldrig pratar längre, men tack, på riktigt. Tror inte att det skulle gått så bra ifall du inte hade brutit dig in ikväll.