Jag tror precis...

Jag tror precis att jag släppte taget om dig.
På något konstigt sätt känns det som att en tyngd lyftes från mitt bröst och bara rann nedför mina kinder. Och med dem rann lite av känslorna för dig.
Nästa gång vi ses kommer jag väl förmodligen att ha lika svårt att se dig i ögonen utan att få impulsen att kyssa dig; men på något konstigt sätt, så känns det som att det kommer bli så mycket lättare nu.

Jag berättade för honom att jag alltid kommer älska honom oavsett hur relationen mellan oss ser ut, och jag berättade för honom hur det jag vill mest i hela världen är att se honom glad, hur jag skulle göra allt i min makt för att få det så. Just nu kanske vi inte är det bästa, för varandra. "Vem vet. Kanske träffas vi av en slump på Järntorget om 20 år och bestämmer oss för att gifta oss! Haha. Only time will tell, liksom."

<3