TW psykisk ohälsa/självhat/ångest:

Allting gör så jävla ont. Har ingen motivation kvar, alls. Ingen motivation till att kliva ur sängen. Ingen motivation till att borsta mitt hår. Ingen motivation till att andas, leva. Det har inte varit så här mörkt på flera år och det skrämmer mig så in i helvete. Vill inte bli samma tomma skal som inte ens orkade upp ur sängen som jag var för två år sedan. Jag vill inte vara samma skal som inte såg möjligheter i någonting, inte trodde att jag någonsin skulle klara mig så här långt. Nu orkar jag inte mer. Nu tar det stopp. Jag har haft alldeles för många sömnlösa nätter nu; alldeles för mycket ångest som inte fått komma ut.
Jag h a t a r mig själv. There you go. Jag hatar allt som har med mig att göra, allt som jag säger, andas, gör. Det surrar i hela kroppen och allting gör ont. Vill inte mer, orkar inte kämpa mer. Vill inte skada folk. Vill inte att någon ska tycka om mig, för det hade varit så jävla mycket enklare att bara somna ifall ingen hade märkt det.
Orkar inte bli konstant påmind om hur värdelös jag är, att jag aldrig kan göra någonting rätt. "Du är inte inne i en depression längre, Emelie." Okej, jag förstår. Ska sluta störa dig.