tankar?

helvete.. fitta. alla svärord som finns..
finns inte ord nog till hur det känns just nu.

man kläcker ur sig att en killkompis är snygg och sen vet alla om det och är på oss. vi försökte förklara att vi bara är vänner och så kommer det förbli. men ingen verka förstå.. sen börja man faktiskt gilla pöjken.. inget suger mer än när någon stått och förklarat allt varför den inte vill ha en mer än vän sen får man känslor för den..

visst är jag inte kär. men man känner lite smått så där att man vill vara nära personen.. man vill liksom nästan bara krama den så fort man ser'n men är inte min eller hans stil att kramas bara sådär.. så kan inte göra nåt diskret .. bara att gilla läget och fortsätta med sitt.

sen kan man verkligen inte komma över sitt ex.. it sucks even more! förstår inte hur någon kan sätta sig på hövvet som han.. ja har tagit bort han på nästan allt.. men ändå är han de första som kommer upp i hövvet när man vaknar.. han man tänker på när man hör en viss låt.. osv.

varför måste såna känslor finnas? kan det inte vara som när man var liten? man var kär och det var de. man var kär i en person och den var den enda och bästa. nu istället är allt komplicerat , och det är bråk , otrohet och allt möjligt inblandat..

ibland vill ja va liten igen, men livet kunde suga då också men från andra håll ..

life goes on.. får göra mitt och låta alla tankar och minnen glida iväg med tiden..

yeaaaah skriva av sig for the win!