everyone's got something to hide ..

" man får släppa taget och sluta tänka , bara göra det som känns bäst.. "

jag är bortglömd, dissad eller helt enkelt ut fryst.. Den krypande känslan i magen som gör att man bara vill skrika ut "här är jag, vafan ser du mig inte?". Jag är rätt säker på att de händer de flesta och det är inte något jag bara känner, för det är en utav de hemskaste känslorna som finns. Att känna sig ensam, liten och svag.

men när det känns som om man verkligen nått botten, klistrar man på ett leende och sminkar på sig självsäkerheten, så att det i alla fall ser ut som om det vore okej. Visst kanske man mår okej, men inte bra, för när man väl fastnat i ankaret och man sjunker då blir aldrig någonting bra.

man skrattar, hänger med i snacket.. att göra andra glada är något man gör för att få sig själv att känna sig behövd och en aning starkare. Men när det kommer till känslor är det ett kapitel man gärna hoppar över och att börja gråta är något som ses pinsamt att göra för som sagt , ingen vill visa sig svag.

för när man en gång skrapat ihop det lilla mod man äger, låtit någon riva muren man har runt omkring sig för att sedan visa den känsliga sidan man har och berätta vad man faktiskt känner, tycker och tänker så brister all självrespekt man har och en illa blottande känsla fyller en från topp till tå. Man vet inte vart man ska ta vägen och en kaos inombords bildas.

just då den kaosen bildas, just då, då vill man att det ska se så perfekt utåt ut som möjligt för att ingen ska ha den minsta lilla aning om att man mår piss. Det är ett utav fallen man på något sett intalar sig själv att folket blundar, kollar bort och inte ser smärtan utan ser det bra.

vart jag vill komma med det här är att du som gör att folk befinner sig i denna situation och dissar och ignorerar utan en vettig andledning

tycker du det är värt att få folk att må så dåligt att de använder rakblad eller alkohol för att kunna dölja den inre smärtan när inte de får känna sig sedda ?