Livshistoria? hälften kanske..?

Vad ska man säga? allt kan inte gå rätt jämt så jag nöjer mig med tillvaron. Valborg detta året ägde ut förra årets.. Blev inte polis osv detta året. Rätt gla' för det. men många vänner har visat vad de verkligen går för och de är då fan inte mycket kan jag lova. att så många som betydde bara vände på ryggen och visa sitt rätta jag efter alla dessa år. Hur kan man vara så falsk? jag är väl inte den mest ärligaste eller äkta personen heller men inte vänder ja ryggen till mina vänner som behöver hjälp. tur att det finns några få som faktiskt stannar oavsett vad som tex min älskade bästa vän UN1CORN! Jag vet inte vad det är med mig.. Jag ger alla en chans oavsett vad de utsett mig för. Finns många exempel på detta. Mikaela som är en av mina närmsta vänner var den som starta mobbningen mot mig när vi var små .. Men jag gav henne en chans. Mitt ex slog mig och var en riktig idiot men jag stannade i över ett halvår. Han fick chans på chans. Även om dom egentligen inte är värda det. min gamla bästa vän felicia var den ja trodde fanns där för mig men allt hon gjorde var för att hon ville ha action i sitt liv. Hon skaffade fiender i mitt namn så hon hade någon att kaxa mot men de va i mitt namn så de va jag som fick gömma mig när ja skulle ut och det var jag som fick slagen. Är hennes vän än idag efter 3 år av detta elände. något är allvarligt fel på mig .. Kan man skaffa hjälp för att bli en bitch och släppa idioterna ur sitt liv? i så fall skriver ja upp mig på en gång! Varför jag tagit i mot ord, slag osv tack vare så kallade vänner var/är för att jag är feg. Är en riktig mes , vågar inte tänka tanken att förlora allt. Igen. Vill inte stå där för mig själv som jag fick göra. Överviktig och ensam. Yes det var jag för några år sen. min bästa vän på den tiden var min kudde. Den skratta aldrig åt mig som alla andra. Hela mitt liv har folk pekat ut alla mina fel , som om att jag inte visste om dom? jag har konstig röst. Jag har snea tänder. Och listan fortsatte. Tror folk att vi inte ser oss i spegeln varje dag och ser våra fel?
Det var inte bara omogna barn som va på mig om sånt här utan också mina egna föräldrar. Varje dag innan man gick till skolan stod mamma där i hallen och sa antingen "så där kan du inte se ut, du ber om att bli mobbad" eller "jag är besviken på dig". När man kom till skolan började alla på skolan klaga på allt jag gjorde. Om jag ens tappa en penna så blev det dret för det. Sen kom man hem så stod mamma där igen "du kommer aldrig få några vänner" , "du beter dig som en omogen barn unge inte undra på att du alltid sitter själv uppe på ditt rum". Sen kom pappa hem på kvällen och skrek på mig och ibland kom näven upp. Och ja jag skriver öppet om vad min pappa gjort och jag har redan varit till socialen och fått bott hos fosterfamilj så ingen behöver klaga om det. så min fristad var kudden mitt i natten eller stenen i backen nedanför Vårat gamla hus.. där satt ja hela dagarna på helgerna. visst har ja bra minnen som liten också de har alla men ja har fler dåliga än bra. tur att vi flyttat från huset. Det är fullt med hål överallt efter min pappas näve. Minnena där får mig att vilja spy. Flera år fram och tillbaka var det och nu står jag med båda benen på marken och har hittat min väg även om den är lite krokig ibland. Många hinder men inget är omöjligt. jag har varit svag men allt som alla sagt och gjort mot mig har gjort mig starkare så folk som klagar på mig idag om att jag är svag borde bara veta hur det är att bära på allt och inte säga ett knyst utan gå och le som om att man är lycklig. De kallar inte jag svaghet.

Behövde veeeerkligen skriva av mig! och inte många som läser min blogg så skadar inte heller.