.tyst

Ibland vill jag så gärna vara lika fin som andra, att jag inte längre vet om jag verkligen är mig själv eller bara försöker imitera någon annan. När jag ser någon jag tycker är riktigt snygg, vacker eller söt, så inser jag fullt ut hur långt ifrån mig personen är. Hur jag aldrig kommer tycka att jag är så fin som hen. En omöjlig strävan. På en sekund suddas allt självförtroende ut. Jag önskar jag var så fin, så smal, så söt, så sexig. Jag önskar jag hade så unik stil, så stora ögon, så smala ben, så fint hår.
Och när jag försöker vara fin så känns det ibland bara som att jag försöker vara någon bättre än jag är, någon jag aldrig kan bli. Jag känner mig fake och vill bara gömma mig. Men när jag inte ens försöker känns det ännu värre.
Jag vet inte...kan du inte bara vara tyst. Tyst tyst tyst tyst tyst.