Saker som kändes lite mer

- Den gången då jag satt i korridoren utanför hans dörr, och försökte låtsas som om allt var okej. Hur du satt med ryggen mot din dörr snett mittemot mig och tyst, för första gången, sa att du älskade mig.

- När vi satt på din säng mitt i natten, i fullständigt mörker, och försökte förstå allt som gått fel. Då du somnade vid min sida och jag inte vågade lämna dig av rädsla att aldrig få se dig igen. Sen vaknade du och sa att du ville vara ensam. Du bad mig gå och jag trodde jag skulle gå i tusen bitar.

- Den gången då du sa att du älskade mig och vi låg. Direkt efteråt sa du att du inte hade några känslor kvar för mig och gjorde slut, och jag förstod inte hur du kunde göra så. Jag föll på gatan när jag försökte gå och du bar mig hela vägen hem.

- När det varma vattnet strilade över min axlar och jag satt med mobilen i knät, utan att bry mig om att den blev blöt, och berättade för dig att det var för sent nu, att jag inte klarade mer, och du bad mig att inte lämna dig. Men han sa ingenting och jag förstod inte hur man kunde hata någon så. Sen hittade min mamma mig och jag grät för att jag ville dö i fred.

- När du sa att ingenting var oöverkomligt så länge vi hade varandra och lovade att alltid finnas kvar.

- Den gången då vi hade picknick och du sa att jag var som en syster för dig, att du aldrig hade älskat någon så förut. Två månader senare hatade du mig och jag visste inte vad jag hade gjort fel. Jag förlät dig igen och igen när du bad om förlåtelse men du krossade mig gång efter gång och jag vågade aldrig lita på dig igen.

- När jag skulle hoppa ut genom fönstret och du kom in och drog ner mig i din famn. Jag grät och sparkades och du var så arg över att jag ville skada mig själv. Du höll om mig så hårt och berättade hur självisk jag var som ville såra någon som älskade mig så.

- När jag blev arg på dig och gömde mig ute på taket och grät. När du hittade mig efter att ha letat i en timme örfilade du mig och sa att jag aldrig fick göra så igen. Jag var så rädd och du höll om mig, och vi visste att ingen av oss någonsin skulle göra om det igen.