.kompromissa

Det här med att kompromissa. utan att faktiskt göra det.

Lyssnar på August Burns Red och försöker stänga ute tankarna, döva känslorna.

En stor del av vår relation bygger på att man inte ska behöva kompromissa. Att man inte ska behöva låta bli att göra saker man vill och tycker är kul bara pga den andre. Men det i sig är många gånger också en kompromiss. och man blir ledsen. men det är nog bara jag. egentligen.
saknar honom så fruktansvärt. så vi bestämmer att han ska komma ner på höstlovet. fredag till söndagen därpå. många fina dagar. så nämner han att han kanske vill på SkeCon, och tiden kortas med 4 dagar. Bara sådär. och jag vill inte säga emot. Vill inte visa hur ledsen jag blir. för då måste han ju kompromissa pga mig. Då måste han ju skita i något han verkligen vill. och det vill jag inte att han ska göra. Så får jag kompromissa, utan att faktiskt kompromissa. får bita ihop och låtsas som att det är okej. som att det inte spelar någon roll för mig. att det bara är kul att han hittat något kul att göra. det är det också. men blir ändå ledsen. Blir så fruktansvärt ledsen av att behöva kompromissa med mina känslor så här.

men det är okej