Forget the world

Imorgon åker båda personerna som betytt mest för mig under det senaste halvåret, bort från Göteborg.
Den ene åker upp och den andre ner..
Den ene kommer tillbaka och den andre antagligen inte..
Den ene kommer jag att få träffa igen och den andre kommer jag med stor sannolikhet aldrig se igen..

Känns som att jag borde skriva något långt och känslosamt inlägg om hur jag känner inför detta.
Men jag har ingen jävla aning om hur jag ska reagera.
Jag har inte ens insett det än, tiden har gått så jävla snabbt.
Känns bara så helvetes overkligt.

Hur känns det att förlora någon man redan förlorat?
Att känslomässiga band kan vara så jävla svåra att avsluta..

Walking away, always looking back.
Over and over again.
Shut my eyes.