Min själ springer ifrån min kropp.

Det känns som att min själ vill så mycket mer än vad som är möjligt. Den springer ifrån min kropp, min själ är på en strand, på ett torg med vackra färger, på dansgolv med massor av folk och blinkande lampor, i en fridfull och varm skog, vid ett stort vattenfall, min själ vill vara fri.

Jag vill ju inte känna. Hela jag fylls av ångest och jag kan inte förstå vad det kommer ifrån.
Vill iväg, vill aldrig känna på den trista verkligheten igen. Hur ska man ens kunna vara lite lycklig i vårt samhälle när man är tonåring och fast i en förort där det inte händer något och där man inte utvecklas på något sätt, slösar bort tid.
niohöuguicyullfyflyj