Vin och cigaretter?

Ge mig nåt som kan ta mig någonstans. Ett ingemansland med blinkande, färgglada lampor överallt. Människor som rör sig i slowmotion som ett gungande hav, ett smärtsamt, lugnt hav. Jag känner lugnet inom mig, det lägger sig som en våg uppifrån och ned. Det kanske är en våg från det människohav jag just skrev om.
Jag har inga problem, har inte gjort någonting fel och ingenting har hänt. Men ändå så tränger sig smärtan på, en objuden gäst som ändå får säga hej och stanna några minuter i dörröppningen.
Du är det enda som jag kan tänka mig kan ha påverkat denna smärtan. Men du är ju så långt bort, du är ingen jag känner, ingen jag vet någonting om. Du har försvunnit, inte fysiskt, men psykiskt.

Öhm, vill någon träffas och förslagsvis dricka vitt vin och röka?
Jag vet inte ens.