cestlavies blogg
Tjej, 28 år. Bor i Bromma, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
get me away from here I'm dying10 mars 2013 kl. 18:04
get me away from here I'm dying
18 februari 2013 kl. 09:35
get me away from here I'm dying
4 januari 2013 kl. 17:53
get me away from here I'm dying
1 januari 2013 kl. 19:20
get me away from here I'm dying
29 december 2012 kl. 14:01
get me away from here I'm dying
26 december 2012 kl. 23:02
get me away from here I'm dying
26 december 2012 kl. 02:47
get me away from here I'm dying
25 december 2012 kl. 20:02
get me away from here I'm dying
20 december 2012 kl. 21:31
get me away from here I'm dying
19 december 2012 kl. 13:07
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Sparkles Civilstatus: UpptagenLäggning: Asexuell
Intresse: Äta
Bor: I skogen
Politik: Feminist
Dricker: Alkohol
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Hippie
Medlem sedan: 2010-01-05
Event
cestlavie har inte lagt till några event än.
Knasig dag osv
Runt åtta (på kvällen) så satt jag och Andrea på Blåvägen och pratade efter ett tag kom även Teo, Oscar, Sebbe, Jocke, Frida, Julia, Viktor och Sonja. Andrea åkte hem efter ett tag och då satt jag mest och lyssnade på när alla var arga. Alla hade fan bråkat/tjafsat med olika personer och man kände att stämmnigen var nere. Jag lyssnade mest på vad alla sa och orkade inte riktigt delta i konversationerna. Efter någon timme eller så, så kom det 343435 jobbiga människor (Kajsa och dem) och Oscar pratade högt om hur arg han var och hur mycket han avskydde en person som liksom satt där inne och hörde allting. Tillslut skrattade jag bara åt hur arga alla var. Jag skulle komma hem vid elva för att mamma var sur, men så blev det ju inte. När alla skulle dra vid halv tolv så började några ungdomar smälla en massa djävla smällare och jag trodde att jag skulle få någon slags hjärtattack.
Jag drog mot bussen utan att ens säga hejdå till någon, och självklart så skulle jag precis missa bussen. Nämde jag att den kommer en gång i halvtimmen? Nä. Jag stod där och frös, tände cigg efter cigg och granskade en man som stod vid en blå bil och snackade i telefon. ''Någon av grabbarna kan ha blivit skjutna... Det löser sig, blabla'' han lät som en ledsen förälder, och efter ett tag så satte han sig bredvid en kvinna i bilen och åkte iväg. Det lät ganska allvarligt och jag kände den där oroliga klumpen i magen. En silvrig bil stannade precis framför mig och vevade ner fönstret. Kvinnan visade polisbrickan och började fråga ut mig. Jag berättade om smällarna, att det inte var pistolskott och jag fick sedan berätta mer detaljerat om vad som hade hänt. De tog mina uppgifter utifall dem skulle kontakta mig senare, om dem skulle behöva ett vittne.
Jag satt på bussen och tänkte hur djävla pissed off mamma skulle bli när jag kom hem, men när jag kom hem så var hon inte ens hemma. Nej, för hon är tydligen ute och super och är inte ett dugg arg.
Nu vet jag inte vad jag ska göra, vill prata i telefon med någon men alla är stupfulla eller så svarar dem inte i telefon. KUL DAG LIKSOM.