You kicked my heart in the ass.

Alla liksom.... Fortsätter sina liv utan mig. Men det är skönt, det är precis så det ska vara.
Jag ska vara den där ensamma tjejen som inte pratar så mycket. Som röker under stjärnhimlen och fantiserar om ett annat liv långt bort härifrån. Jag har kämpat som satan med att få bort den där djävla stämpeln, och halvvägs blev jag rädd. Jag hade blivit någon annan. Stämpeln satt inte på mig, det var jag som var stämpeln.

(Jag saknar illussionen av att allting kommer ordna sig.)

http://ettoskrivetbrev.blogg.se/
Uppdaterad.