You kicked my heart in the ass.

Jag var jätteoppeppad igår osv. Var bitter nästan hela dagen och klagade på exakt allt. Men när man väl stod där i publikhavet bredvid Mimmi och det bara var en och enhalvtimme kvar så blev jag plötsligt lycklig.
Jag grät, skrattade och hoppade runt. Ungefär i mitten av konserten så började det att regna också.

Det är inte förens nu jag inser hur mycket jag kommer att sakna Håkan. Jag vet inte om jag klarar av att vänta en lång lång tid tills nästa gång.