137. / Love, Loss & Desperation.

Har varken ätit eller sovit på två dygn. Fint.
Idag så var jag först med Mimmi och fikade någonstans inne i stan (drack bara en Chai latte med andra ord), och av en ren slump så får jag syn på Teo! Så jag springer fram och ger honom en bamsekram och sedan kom Oscar och Viktor och gav mig en massa kramar också. Vi pratade om allt möjligt och dem tvingade med mig och Mimmi till Ung 08 (haha). Där träffade vi först Karin och Josefin. Efter det så åkte Mimmi hem och då träffade jag även Becci, Elsa, Micke, Maja, Michelle, Gabbi, Emelie, Cassie och Lisa.
Mådde hemskt men ignorerade det eftersom att jag har saknat Becci, Cassie, Oscar och Viktor så mycket.
Jag åkte hem ganska tidigt och var alldeles död (är det fortfarande) fick stora skavsår av mina nya skor så att jag gick alldeles handikappat.
Det var skönt att åka hem från Ung 08 för att:
1. Musiken sög hästballe.
2. Kände att jag såg alldeles hemsk ut eftersom att jag inte ens hade fixat mig.
3. Var trött på alla fula små fjortisar.
4. Jag är alldeles för indie för att tycka om Ung 08 (HAHAHA) nejmen ;)))))))

Liksom, kul att gå runt och lyssna på hur alla klagar om att folk vill haffa dem. Herregud, ja. Man ska vara glad att andra tycker att man är attraktiv. Själv fick jag inte ens en blick åt mitt håll med skjortan knäppt ända upp till hakan och blicken riktad mot marken.
HERREGUD, jag vill ha bra självförtroende, men icke.

Resan på väg hem var hemsk. Hjärnan slutade fungera lite då och då plus att jag såg i syne.
Mår fortfarande illa men är inte alls trött längre. JIPPI.
Nu ska jag dö, tjarå.